Recensioner

Den här recensionen gäller specifikt AST-klassen 2004–2008 – skolan i övrigt skulle jag egentligen ge 4 stjärnor. Jag gick i AST-klassen 2004–08. Under stora delar av tiden fick jag och mina klasskamrater mycket lite faktisk undervisning – rasterna bestod till stor del av att vänta på sin tur vid en av fyra datorer i klassrummet. Under sjuan och åttan fick jag så pass lite undervisning att jag fick gå om nian. En konflikt jag hade med en klasskamrat (när jag var 13–14 år) fick orimligt stort fokus jämfört med den faktiska utbildningen. Jag upplevde en av lärarna som nedvärderande mot mig, bland annat genom att påstå att den här konflikten jag nyss nämnde var orsaken till att jag fick gå om nian, och att allt var mitt fel. Övrig personal i klassen var helt OK tycker jag, men flera av mina klasskamrater från den tiden gick vad jag vet inte vidare till gymnasiet, vilket gör mig fundersam över hur väl klassen förberedde eleverna för framtiden. Bräntbergsskolan i stort upplevde jag bara mitt sista år, då jag skaffade vänner utanför AST-klassen. Det gick ganska bra faktiskt, men jag saknade dock grundläggande social vägledning som jag anser att AST-klassen borde ha gett tidigare. Detta var min upplevelse för 18–22 år sedan och säger egentligen ingenting om hur klassen eller personalen fungerar idag.

Jag fick bra hjälp i början, men på sikt fungerade det inte lika bra. Min svåra pollenallergi försvann nästan helt på ett halvår efter vårt första möte 2020. Mycket hade uppstått pga. att jag hade varit vegan i 3 år, så en mer normal kost i sig löste mycket på kort tid. Men jag blev ofta avbruten under mötena, framförallt när jag påbörjade meningen med ”när jag var ung” eller ”10 år sedan” – lite ironiskt med tanke på att hon själv gärna la fokus på filosofiska, förskönade resonemang om stenåldern och det gamla Sverige, utan hänsyn till de svårigheter som faktiskt uppstod på den tiden. Något som i sin tur stagnerade själva behandlingen. Homeopaten var också lite väl ”new age”, ansåg att jag borde ”leva i nuet”, när jag i själva verket behövde professionell, homeopatisk hjälp som gick långt bortom ”nuet”. Hon föreslog också EFT tapping som inte alls funkade för mig. När jag senare började motargumentera hennes resonemang med motbevis och personliga framsteg, däribland shadow work, så nonchalerade hon det, ansåg det vara irrelevant. Jag hänvisades 2023 till en samtalsterapeut på ett annat ställe, vilket blev en stor besvikelse, så jag fick återkomma till Måbrakällan kort senare. Vårt sista möte 2025 blev en ännu större besvikelse. Hon ansåg nu att jag var förmögen att plugga eller jobba trots min välkända och långvariga ohälsa. Värt att nämna är att hon själv gett Måbrakällan 5 stjärnor, vilket jag finner oetiskt såvida hon själv inte varit klient här. Kort därefter hittade jag en annan homeopat (i Stockholm, via video) som passade mig betydligt bättre, eftersom hon samtidigt var utbildad samtalsterapeut. Jag skickade några månader senare ett mail till Måbrakällan om mina nya framsteg - däribland att jag nu kunde resa från Umeå för första gången sedan 2018 - men upplevde att jag bara blev bemött som bitter och otacksam. Måbrakällan kan fungera kortsiktigt för somliga, men jag skulle inte rekommendera längre behandling här.

Gick på 3 samtalsmöten där våren 2023. Första mötet blev avbrutet mitt i av att terapeutens mobil ringde. Hon sa att hon behövde ha den påslagen under möten, men jag minns inte hennes förklaring varför. För övrigt fick jag ett par pappersuppgifter likt hemläxor där man bara skulle fylla i kryss och besvara frågor med ett ord eller två. Längre än så kom vi inte. St Lukas - ej rekommenderad om ni frågar mig.