Digital vård utvecklas snabbt, och med regeringens förslag ökar intresset för att fokusera på en nationell lösning. Samtidigt ökar utbudet av digitala patientlösningar som Apomed.
Sveriges sjukvård består av regioner, kommuner, privata vårdgivare samt apotek som alla tillsammans samarbetar för att möta patienternas behov. När digitala konsultationer blir en allt mer vanlig kontaktväg, ökar behovet av tydliga rutiner för medicinska bedömningar samt informationsdelning.
Patientens väg från symtom till behandling
Patientens väg börjar ofta med frågor kring ett symtom man upplever, ifall det behöver bedömas av vården och vad det finns för lösningar. I en digital konsultation kan en patient beskriva sina besvär, lämna uppgifter om sin hälsa samt svara på vårdpersonalens frågor. Uppgifterna används sedan som underlag för en medicinsk bedömning. Då kommer vårdgivaren komma fram till ifall distanskontakt är tillräcklig eller ifall patienten behöver undersökas på plats. Apomeds digitala konsultationer visar hur sådana lösningar kan se ut i praktiken. De bör inte betraktas som en fristående beställning av läkemedel, utan de är snarare en seriös vårdprocess som utgår ifrån en bedömning av patientens individuella situation, information om möjliga behandlingsalternativ och ställningstagande till ifall receptbelagd behandling är medicinskt lämplig. Ett recept är alltså inte en automatisk följd av att patienten fyller i ett formulär eller genomför en konsultation. Efter en bedömning är nästa steg patientens eget ansvar. Det handlar ofta om att följa råden som vårdpersonalen ger, hämta ut läkemedel, boka undersökning eller ta kontakt med vården igen ifall symtomen förändras.
En nationell grund för vårdkontakter
Som det ser ut i Sverige just nu är vårdmodellen utformad så att flera självständiga verksamheter samarbetar. Vårdcentralen är den allra första kontakten vid nya eller återkommande hälsoproblem, medan andra verksamheter som specialistmottagningar, sjukhus och kommunala vårdinsatser hanterar andra typer av behov. Här kan digitala vårdgivare underlätta mycket eftersom de kan erbjuda konsultationer på distans samt underlätta tillgången till vissa typer av medicinsk bedömning. Samtidigt kan skillnader mellan system och rutiner göra det svårare att få en god bild av patientens vårdhistorik. Regeringen har ett förslag om tre nya lagar för att introducera en nationell infrastruktur för vårdgivare, patientdata och vårdsökning. Det skulle ge vårdpersonal en central grund för hur information och vårdkontakter hanteras. Syftet med att göra det är att förbättra förutsättningarna för samordning men också att göra det enklare att hitta rätt vård.
Informationsutbyte kräver trygg identifiering och ansvar
För att digital vård ska fungera effektivt och säkert är det viktigt att vårdgivaren vet exakt vem patienten är och vilka uppgifter som får användas. E-legitimation möjliggör säker identifiering, medan behörighetsstyrning begränsar åtkomsten till information efter användarens roll och uppdrag. Men att kunna logga in säkert är bara början. Det måste även finnas rutiner för att dokumentera bedömningar, hantera personuppgifter samt ha den tekniska infrastrukturen för att förebygga att information sprids till obehöriga. Ett sätt att uppnå det är att inte dela all information mellan alla aktörer. Relevanta uppgifter ska finnas tillgängliga för dem som behöver dem, men de behöver inte konstant vara tillgängliga för alla som har med patienten att göra.
All informationsdelning måste följa alla relevanta regler kring sekretess, patientuppgifter och behörighet. En nationell infrastruktur behöver därför förena tillgänglighet med tydliga gränser för åtkomst.
Vårdgivare och apotek i samma patientresa
Digitala konsultationer kan vid behov ofta leda till recept, vilket kombinerar två olika ansvarsområden: medicinsk bedömning och läkemedelshantering. Förskrivaren ansvarar för att behandlingen är medicinskt motiverad och att receptet utfärdas enligt gällande regler. Apoteket ansvarar för sina delar av expedieringen och kan även ge relevant rådgivning när det kommer till läkemedlet. Patienten behöver även få det förklarat för sig hur behandlingen ska användas samt var frågor ska riktas ifall något är oklart.
För användare av Cylex, som söker efter tjänster och lokala företag, är det även relevant att ha förmågan att söka efter kontaktuppgifter till vårdmottagningar och apotek i närområdet. En katalog kan hjälpa patienter att navigera mellan lokala alternativ, kontrollera kontaktvägar samt hitta en verksamhet att vända sig till.
Det är dock viktigt att skilja mellan en medicinsk bedömning och en nationell vårdportal. Den kan underlätta kontakten, men den kan inte ensam avgöra vilken vårdnivå som är rätt eller på något vis garantera att en viss behandling passar den enskilda patienten.
Patientnyttan avgör nästa digitala vårdsteg
Vad som hade gjort en nationell infrastruktur för den svenska vården användbar är ifall den faktiskt ger patienterna påtaglig nytta: att deras möjligheter att få rätt hjälp förbättras. Det räcker inte med att information kan överföras tekniskt ifall patienten ändå inte vet vem som ansvarar för nästa steg. Man måste kunna svara på tre relevanta frågor: vem ansvarar för den medicinska bedömningen, vilka uppgifter delas och vad ska patienten göra ifall behovet förändras. Ifall svaren är begripliga, kommer risken att patienten hamnar mellan olika verksamheter att minska avsevärt.
För att etablera en fungerande digital vårdkedja krävs det inte bara teknik, utan även att man ser till att varje patient får rätt bedömning, tydlig information samt en säker väg till behandling. Genom bättre samordning mellan vårdgivare, vårdcentraler samt apotek kan Sverige få en bättre, nationell vårdupplevelse utan att kompromissa med det medicinska ansvaret.
